Rättegångskostnader

Besvärsnämnden tar inte ut avgift för att behandla ärenden. Kostnader för parterna kan uppkomma t.ex. i form av arvoden till ombud eller i och med att tilläggsutredning inhämtas. Förvaltningsprocesslagen tillämpas på ersättandet av kostnader. För att ändringssökandens rättegångskostnader ska kunna ersättas förutsätts det att ändringssökanden innan behandlingen av ärendet i nämnden har upphört uttryckligen yrkar på att motparten ska ersätta dem. En ytterligare förutsättning är att det med beaktande av avgörandet i ärendet är oskäligt att ändringssökanden själv får bära rättegångskostnaderna.

När det övervägs huruvida den myndighet eller det organ som fattat beslutet i första instans är ersättningsskyldig beaktas särskilt huruvida sökandet av ändring har orsakats av ett fel som en myndighet har begått eller huruvida skötseln av ärendet har krävt särskilt ingående förtrogenhet och kännedom om försäkringslagstiftning. En enskild part åläggs i allmänhet inte att ersätta de rättegångskostnader som den myndighet eller det organ som fattat beslutet i första instans haft, om inte den enskilda parten har framfört ett uppenbart ogrundat yrkande.

Behovet av åtgärder som den ändringssökande har vidtagit bedöms från den ändringssökandes perspektiv och utifrån de omständigheter som var rådande när besvären anfördes. Så behöver man t.ex. vanligtvis inte anlita en juridiskt sakkunnig som biträde, om det i besvären huvudsakligen är fråga om medicinsk bedömning av den ändringssökandes hälsotillstånd. Den serviceprincip som ska tillämpas inom socialförsäkringen i allmänhet är ägnad att minska de nödvändiga kostnaderna.

Avgörandet beträffande rättegångskostnaderna meddelas i samband med det slutliga beslutet.